hej där.
att jag hade en mental rubbning i hjärnan visste vi ju redan.
men att jag går omkring och pratar med mig själv i en dialog där jag är den ena och en viss person den andra och pratar såsom jag vill att det skulle vara mellan oss...-det är bara sjukt! bara sjukt.
såattnivetvemniskapassaerförliksom.

hade visst efterfest här, utan att ha varit på varken för- eller mellanfest. haha. drack några glas vin bara, var mest trött men var ändå roligt att spendera tid med lite teknologer som jag tycker så bra om.

dom här sista inläggena innan england kommer säkerligen minst en gång varje gång innehålla någonting om vad jag kommer sakna.
för jag känner bara ett hugg i hjärtat varje gång jag tänker på vad jag kommer sakna och missa. men samtidigt, jag får uppleva så mycket annat, jag vet.
men jag kan inte låta bli att sakna alla förbannat underbara människor.
men samtidigt också, vissa människor måste jag bort ifrån.
så jag kan bli lite mer normal.
och sluta ha dialoger med mig själv.