för en lång, lång tid.
inte till dom man bara känt i några veckor. dom är man inte lika nära.
eller gillar eller trivs med lika mycket.
speciellt inte nu.
nu är jag väldigt uppgiven, ledsen, ensam, irriterad och frustrerad.
jaa, jag tycker synd om mig själv.
men samtidigt är det ganska befogat.
enligt mig själv iaf.
har fått skabb, bor nu på ett hotell. ensammast i världen.
ALLT jag vill just nu är att befinna mig på åstadalsvägen 3C, alternativt villervallagränd 25.
vara bland dom jag tycker allra bäst om. hos folk som bryr sig i mig med. och inte är egocentriska idioter.
tack för mig för nu.
hoppas jag är lite gladare nästa gång.
puss på er!
woop woop! Såååå då är jag inte ensam om att ha fått skabb numera då ;p
Och för att spinna vidare på vad min mor sa till mig när jag fick det... du sitter ju inte direkt på hotellet ensam *höhöhöh*.
Japp no sympathy here, förutom när det gäller kliandet då.... hemskt >_<' Jobbigt med lägenheten dock =/
Massa kramar från Frankrike
Usch, det känner man igen; ensammast-i-världen-känslan. När man bara vill tillbaka till tryggheten. Men oftast är det ju sånna tillfällen man växer av, man blir lite mer säker i sig själv och blir starkare av att stå på egna ben. Och förhoppningsvis så håller ju inte känslan i sig så länge! Hoppas det känns bättre för dig snart! <3
