alltså man kan ju bli trött på mindre. jag vet inte om det är jag som hela tiden blir sur på småsaker eller om jag faktiskt har anledning till mina irritationsstunder.
jag blir på nåt sätt nåt jävla tredje hjul och hur roligt är det på en skala? så känns det som att dom istället tycker att jag inte gör nåt men inte så lätt när dom bestämmer allt.
typ nu, vi pluggar och helt plötsligt kommer dom ut i träningskläder. jaahaa ska ni gå ut och gå? jaa ska du med? kanske om ni hade sagt det för ett tag sen liksom...! men det gjorde väl inte jättemycket men det blir liksom så många småsaker. sen när dom väl kommer hem igen har dom redan bestämt med sin lunch, börjar laga sin soppa och frågar varann om hur många ägg dom ska ha. fast jag står i köket! dom kanske kan fråga mig åtminstone om äggen? det gör dom ALDRIG. det gör mig ledsen. jag är nog töntig men jag känner mig stundtals osynlig och som att dom inte bryr sig i mig alls. då är det inte så jävla enkelt att vara glad.
nu undrar väl dom varför jag inte pratar med dom men jag orkar inte vara glad. får kolla en film och försöka vara glad ikväll.
SATAN vad jag vill hem till mina riktiga vänner!

adjöss!