fan. jag sitter här och gråter.
jag vet inte riktigt varför eller jo, det gör jag.
men alltså är det verkligen så här?
är vi verkligen så här, vi människor?
är vi så jävla egoistiska, inskränkta, iqbefriade jubelidioter?
jag har slutat tro på mänskligheten.
jag blir rädd.
är det den här världen jag ska leva i?
är det den här världen jag ska se mina barn växa upp i?
nej, tack. jag tror jag står över.