Jamen hej. Nu är jag tillbaka här igen efter mycket tjat från mina vänner.
Det var visst ett väldigt långt tag sen jag skrev här. Den glöms liksom bort. Jag har ju ett sånt stressigt liv ni vet. ;)
Vad har hänt då? Ingenting men ändå allting känns det som, eller mest ingenting. Nu fattar alla säkert precis vad jag menar.

Nejmen, det är väl en sak som har hänt som är ganska konstig iallafall som jag inte direkt tänker skriva här. Den händelsen har etsat sig fast i mitt minne och vill inte försvinna men det vill jag ju att den ska göra. Usch då, vad jag inte gillar att tänka på det hela tiden. Men det var mest för ett tag sen jag verkligen tänkte på det och överanalyserade allt men då börjar man bara må dåligt så nu tänker jag mindre på det och mer på annat. Haha, gud vilket svammel.
Det är väl just för att det händer så lite i mitt liv som gör att när det väl händer något så blir det att man förstorar den händelsen. 

Jag bara går och väntar på att något ska hända mig, att någon liten dvärg i grön kostym ska komma uthoppandes ut ur en buske och säga åt mig att följa med honom och så har han planen över hela mitt liv. Men det spelar ingen roll hur många buskar jag går förbi för det kommer aldrig fram någon dvärg. Inte ens en jätteliten.
Jag har nog den där dvärgen inuti mig, frågan är bara hur jag får ut honom därifrån. Än så länge har jag inte lyckats lista ut det. Inte blir det enklare när man lyssnar på alla andra som har en plan över sitt liv. Då vill man bara gå och lägga sig och titta upp i taket igen, som förövrigt är min favoritsysselsättning.

Vad gör jag egentligen då? Jag jobbar, är i stallet och är hemma. Typ. Träffar kompisar också men det är väldigt sällan det med. Är det verkligen det här som kallas livet?

Börja, börja, börja , börja leva någon gång.