Party all the time
Vi ses i dimman!
Glöm inte bort att du är värdelös
Eller jaaahaaa... det var inte så det var... FAN
Ingenting väntar på oss
har bara kommit på hur extremt oteknisk jag är men det beror bara på att jag är så ointresserad av att lära mig. bara det faktiskt, ingenting som saknas i min hjärna, tok heller.
jag förstår mig knappt på den här bloggen till exempel.
kan man svara på sina kommentarer (jo, jag får faktiskt några) eller måste man skriva svaren som en kommentar?
och kan man ha andras bloggar länkade på sidan? jag kommer ju inte ihåg vilka jag ska hålla koll på annars.
som sagt jag fattar ingenting av dom här nymodigheterna. det var bättre förr, på min tid då man varken hade telefon, dator, vatten eller el. det var grejer det.
Imorgon ska jag åka till Borlänge, den där staden där allt händer, som sagt. ska kolla på lite kläder med moster Emma :) kanske sista gången innan festivalen. alltså, gud jag längtar som en tok!
först ska jag på möte imorgon också, 14-16. lagom arbetstid. så borde alla pass vara. ett i veckan räcker bra och så får man ut ungefär 50 000 rent. jag tackar, jag tackar. värsta bra idén alltså, shit jag borde bli statsminister!
men vid närmare eftertanke så vill jag inte det nej. då har man avlångt huvud med lång panna och konstiga åsikter. så tyvärr Sverige så får ni klara er utan mig som det högsta hönset.
nu ska jag nog jag försöka sova lite. vi hörs!
Jag vet att du sover...
You throw away your hopes and dreams
heej. vad arg jag är på den här bloggen. för någon dag sen skrev jag typ den längsta bloggen jag någonsin har skrivit. Skrev utförligt om Stockholmsvistelsen och lite annat skoj. Jag trycker på publicera och vad händer, tror ni det publiceras? nej, det försvann. Inte stod det "Ta bort hela bloggen som du kämpat med i flera timmar?" heller. Nej, men helt borta är det iallafall, så jag tycker inte om bloggen för tillfället.
Så nu är jag inte så jättepepp på att skriva om allting igen tyvärr. Skyll inte på mig, skyll på bloggen.
Vi är lite osams just nu. Vi får se om han ger mig något så jag blir på bättre humör. Typ choklad eller något.
Jag hade iallafall superkul i Stockholm.Verkligen. Underbart att träffa Harry igen!! Var lite för länge sen för att vara tillåtet tycker jag. Martan var där från ons-tors, sen for hon till Götet. Inte alls avis.
Carran var där ons-lör, nice nice. Sen åkte hon hem och det var då det roliga började, haha.
Men lite sant var det för det var på lördagen jag och Lina var på Ein bisschen frieden. Alltså, vi var mest där för Kristian men vilken helkväll! Surt bara att vi missade Lasse men annars så :)
Kristian var bäst som bara han kan. Sen stannade vi kvar efter och såg Dorlene love. Oj, jag tror både jag och Lina blev kära. Sen var det lite mellansnack med världens bästa K. Det lever jag länge på.
Efter det var det Hoffmaestro. Dom gav verkligen allt på scen, helt galet grymma!
Kvällen avslutades med Lars Demian och Stefan Sundström. GGG(galetgrymmagubbar), haha bra förkortning. Jag kan jag.
Och vet ni? Carolina slipper vara ett mobbat ensamt barn på Pisändlöv och det är hon GG (galetglad) över :D
Louise och Annie ska dit och Lina med!!!! Alltså, vi ska ha så sjukt kul i Borlänge så det är inte klokt. Ni vet, det är i Borlänge allt händer. Jaså, ni visste inte det ? Man lär sig något nytt varje dag.
Jag var faktiskt jättenervös över hur min lilla festivalvistelse skulle bli där men nu verkar den ju ha löst sig alldeles ypperligt. Slut på biljetterna är det också och nära var det att Ronald fick åka utan sin Harry men det löste sig ju som sagt. Yabadabadooo som en viss FF (FredFlinta) skulle sagt.
Nu jobbar jag här och sitter ensam 05.18. Då är det bra att skriva bloggar. Det är därför mina bloggar är så bra för jag har så tråkigt jämt och så ska jag försöka roa mig själv. Grejen är att det är bara jag som tycker att jag är rolig, om ens det ibland. Men det kanske finns någon som gillar mig ändå.
I helgen är det karnival,nej, förlåt festival. Då verkar det som att vi ska ha en liten reunion med SP3 och det är efterlängtat kan jag lova. Jag har väl inte kommit ur det där med att jag saknar det som varit riktigt.
Kommer jag göra det?
Läste en väns blogg här nyss och jag kände igen mig så mycket att jag blev nästan mörkrädd. Det var nästan så att jag trodde att jag hade skrivit det där men det vet jag ju att jag inte har så. Det känns ju bra att det är fler som känner lika men tråkigt att man ska känna så.
Gör något åt det då, Carolina!
Senare idag ska jag på stan och bowla med åtminstone Cark och Micha, trevligt. Sen är det stallet som står på schemat. Ska ta hand om lilla Pluppen. Liten och liten är väl fel att säga, är ju typ 1,80. Men bra, det är han.
Längtar till fotbolls-EM också känner jag. Zappade lite idag och blev chockad av att se Bulgarienmatchen från VM sändas. Skapligt mycket nostalgi! 5-0, mahaha Bulgarien. Jag hoppas du gillar mig ändå även fast Sverige är mycket bättre på fotboll än dig. Jag tycker iallafall om dig. Väldigt mycket till och med. Hur ska jag klara mig utan dig i år? Ja, låt mig vara patetisk och vilja tillbaka. Nu är säsongen igång igen. Galnare än någonsin.
Sunny Beach, måste jag verkligen klara mig utan dig?
Vore ju ganska trevligt att ha en resa att se fram emot när man jobbar häcken av sig nu i sommar. Jatack.
Säger vi så då, tack heeeej.
Ja, det var kanske dags att tacka för sig. Shit, ni som orkar läsa mina totalt meningslösa bloggar, grattis. Eller nåt.
See you later, alligator.
Jag har drömt om att ha en riktig dröm
Det var visst ett väldigt långt tag sen jag skrev här. Den glöms liksom bort. Jag har ju ett sånt stressigt liv ni vet. ;)
Vad har hänt då? Ingenting men ändå allting känns det som, eller mest ingenting. Nu fattar alla säkert precis vad jag menar.
Nejmen, det är väl en sak som har hänt som är ganska konstig iallafall som jag inte direkt tänker skriva här. Den händelsen har etsat sig fast i mitt minne och vill inte försvinna men det vill jag ju att den ska göra. Usch då, vad jag inte gillar att tänka på det hela tiden. Men det var mest för ett tag sen jag verkligen tänkte på det och överanalyserade allt men då börjar man bara må dåligt så nu tänker jag mindre på det och mer på annat. Haha, gud vilket svammel.
Det är väl just för att det händer så lite i mitt liv som gör att när det väl händer något så blir det att man förstorar den händelsen.
Jag bara går och väntar på att något ska hända mig, att någon liten dvärg i grön kostym ska komma uthoppandes ut ur en buske och säga åt mig att följa med honom och så har han planen över hela mitt liv. Men det spelar ingen roll hur många buskar jag går förbi för det kommer aldrig fram någon dvärg. Inte ens en jätteliten.
Jag har nog den där dvärgen inuti mig, frågan är bara hur jag får ut honom därifrån. Än så länge har jag inte lyckats lista ut det. Inte blir det enklare när man lyssnar på alla andra som har en plan över sitt liv. Då vill man bara gå och lägga sig och titta upp i taket igen, som förövrigt är min favoritsysselsättning.
Vad gör jag egentligen då? Jag jobbar, är i stallet och är hemma. Typ. Träffar kompisar också men det är väldigt sällan det med. Är det verkligen det här som kallas livet?
Börja, börja, börja , börja leva någon gång.
