are we human?
jag trivs i avesta. det gör jag verkligen. med vissa undantag.
klart man blir lite irriterad på familjen ibland och så men det är ändå det här som är hem.
det är det här jag kallar hemma.
inte örebro, inte nånting annat.
men jag får väl försöka förstå att jag egentligen bara är på besök.
mitt liv är ju i örebro nu.
och visst trivs jag. men jag kan inte låta bli att ligga och fundera.
är det verkligen rätt?
svaret har inte jag, inte någon annan heller.
jag hoppas att det kommer med tiden.
jag ångrar inte att jag började plugga, det gör jag verkligen inte.
även om jag gillar att komma hem, vet jag hur mycket jag vantrivdes när jag bodde här permanent.
man ska då alltid, och då menar jag verkligen alltid, sakna det man inte har.
så typiskt.
julafton var iaf mys. en grymt bra jul har jag haft.
trevligt sällskap, god mat och massa fina klappar.
bl a fick jag min käraste P&Lbiljett så nu är det definitivt. det blir bååårlääängää för mig i sommar :D
för dig med hoppas jag?
på kvällskvisten var jag, mor, mormor och gisela till avesta och folkärna kyrkogård för att önska god jul till dem som inte längre finns kvar här på jorden.
det gjorde ont att gå till dig sudden, du är på helt fel plats.
men det enda jag kan göra är att hoppas att du har det bra, var du än är.
du var för bra för det här livet, det är den enda förklaringen jag har på att du av alla människor fick lämna oss.
saknar dig.
juldagen var ...hm... jag vet inte riktigt. det var underbart att träffa folk igen och umgås och så.
marta till exempel som man inte sett på, jag vet inte hur länge. det kändes i hjärtat, det vill jag lova!
saknade såklart några som inte kunde delta, det var tråk, men man fick göra det bästa av situationen.
älvan var.. jadu, kändes som att jag inte var inne där så länge, men det var okej =)
som vanligt var det förfesterna som var bäst!
nu är det bara att se framemot nyår. vi får se vart det blir.
knallasbenning eller älvan? eller bådeoch?
SINGLALA!
klart man blir lite irriterad på familjen ibland och så men det är ändå det här som är hem.
det är det här jag kallar hemma.
inte örebro, inte nånting annat.
men jag får väl försöka förstå att jag egentligen bara är på besök.
mitt liv är ju i örebro nu.
och visst trivs jag. men jag kan inte låta bli att ligga och fundera.
är det verkligen rätt?
svaret har inte jag, inte någon annan heller.
jag hoppas att det kommer med tiden.
jag ångrar inte att jag började plugga, det gör jag verkligen inte.
även om jag gillar att komma hem, vet jag hur mycket jag vantrivdes när jag bodde här permanent.
man ska då alltid, och då menar jag verkligen alltid, sakna det man inte har.
så typiskt.
julafton var iaf mys. en grymt bra jul har jag haft.
trevligt sällskap, god mat och massa fina klappar.
bl a fick jag min käraste P&Lbiljett så nu är det definitivt. det blir bååårlääängää för mig i sommar :D
för dig med hoppas jag?
på kvällskvisten var jag, mor, mormor och gisela till avesta och folkärna kyrkogård för att önska god jul till dem som inte längre finns kvar här på jorden.
det gjorde ont att gå till dig sudden, du är på helt fel plats.
men det enda jag kan göra är att hoppas att du har det bra, var du än är.
du var för bra för det här livet, det är den enda förklaringen jag har på att du av alla människor fick lämna oss.
saknar dig.
juldagen var ...hm... jag vet inte riktigt. det var underbart att träffa folk igen och umgås och så.
marta till exempel som man inte sett på, jag vet inte hur länge. det kändes i hjärtat, det vill jag lova!
saknade såklart några som inte kunde delta, det var tråk, men man fick göra det bästa av situationen.
älvan var.. jadu, kändes som att jag inte var inne där så länge, men det var okej =)
som vanligt var det förfesterna som var bäst!
nu är det bara att se framemot nyår. vi får se vart det blir.
knallasbenning eller älvan? eller bådeoch?
SINGLALA!
Kommentarer
Trackback